Tänka sig!

Snart är det maj - tänka sig!
Sen blir det examen och sommarlov - tänka sig!
Sen blir jag jeppisbo - tänka sig!

Klaada vappen!

jonas.

Jag serverade honom i lördags. Han var betydligt trevligare och gladare än förra gången. Så nu tycker jag om honom igen. Och kan andas ut.
Puss på Jonas.

Usch och fy

Jag har fått kräksjuka/magafari å spyr för kung och fosterland.
Blä.

Låtsaskompisar och förmiddagsragg

Här om dagen när jag var ute på min sedvanliga (?) löprunda så hände någonting.
Jag sprang på asfalten i Berghem och var inne i min egen lilla värld. Plötsligt hör jag ett hjärtskärande skrik bredvid vägen. En liten påg i fem-sex års åldern var helt förstörd. Jag frågade honom vad som hade hänt (herregud, jag trodde att han hade brutit någonting...). Jag hade sprungit på och trampat ner hans kompis Johan. Det fanns alltså ingen annan där, jag insåg att det handlade om en låtsaskompis. Jag frågade lillkillen, som hette Börje, hur det stod till med Johan.
Börje svarade med gråten i halsen och världens sötaste röst:
"Han e okej, men arg som ett bi!"
Jo, jag kan ju förstå Johan. Inte kul att bli påsprungen. Efter lite lirkande så fick jag Börje på gott humör igen. Hur det blev med Johan har jag däremot sämre koll på.

Sen nån dag efter så cyklade jag upp för svingen till skolan. Plötsligt viftar en äldre herre (ca 45 år) åt mig. Jag hoppar av cykeln och är lite småstressad då klockan är två minuter före tio och skolan börjar tio. Snubben frågar:
"Kan du visa var... vänta, vad du ser bekant ut..?"
Jag vet att jag aldrig sett mannen förut. Han fortsätter med att fråga vad jag gör, var jag bor (ljög förstås) och så vidare. Jag förklarar att jag har lite bråttom. Han fortsätter:
"Ja, så klart. Men kan du bara visa vartåt... alltså, har du någon boyfriend?"
Märk väl hans försöka att använda ett, enligt honom, ungdomligt uttryck. Jag ljög än en gång. Pekade åt vilket håll stan låg (gissade att det var dit han skulle), hoppade upp på cykeln och drog.
Han ska ändå ha en eloge för att orka ragga på förmiddagen. Tufft.

Nu lyssnar jag på pistoler och rosor och laddar för jobb.
Ciao!

Uppskjutandets konst

Hittills i min utbildning har jag varit väldigt duktig med att göra skoluppgifter i god tid och jag har alltid lämnat in innan deadline.
Men nu med sisådär en och en halv månad kvar av skolan så har jag börjat slappa efter. Jag vet. Det är hemskt.
Men jag lyckades ändå i dag, med tre jobbiga saker som jag skjutit upp, allt skulle göras, helst innan i dag.
Först hade jag en intervju med en poliskvinna, den var i och för sig bestämd till i dag, men eftersom den ingår i vårt examensarbete så kunde den gott och väl gjorts tidigare.
Sen reviderade jag, och lämnade in den slutgiltiga uppsatsen åt min examinator. Typ i sista sekund. Det tog mig två timmar och jag ar haft två och en halv vecka på mig. Såja.
Och nu ska jag precis lämna in mitt PM till Mat och Dryck kursen, om kombination vin-ost. Som ska inlämnas, NU. Blev precis klar.

Varför har jag svettats och stressat så himla mycket i fem år?
Allt löser sig ju, allt hinns med.

Skönt. Och solen lyser där ute.

Hej.

Jag är lite slaka nu.
Men i kväll ska jag i alla fall gå på teater.
Kom tillbaks hit från Jeppis i tisdags.
Det var fantastiskt skönt att vara hemma.
Om två månader flyttar jag för gott.
Men först ska vi göra vårt reportage.
Om horor i Umeå.

Hejdå.